Jag i stallet

I stallet är jag en helt annan person än vad jag är typ hemma & i skolan. I egentligen är jag ganska blyg men vill ändå så himla mycket. I stallet är jag aldrig rädd för att säga vad jag tycker utan att någon ska komma med elaka kommentarer osv. 

Alla (nästan) mina vänner har jag i stallet. Det är där jag har "växt upp" och det är där jag har fått lära mig massor som jag har nytta av senare i livet. Man tittar på andra och tar efter. Och nu när man är lite äldre så är det yngre barn som idag ser upp till just mig. Okej, det där lät egoistiskt. Men det är verkligen så. Men jag säger inte att jag inte gör och tar efter folk som är äldre än mig, för det gör jag.

I stallet är jag aldrig rädd. Jag skulle aldrig kunna låta bli att mocka hos en sur häst bara för att den är sur. Jag skulle aldrig låta bli att rida bara för att hästen är pigg och bockar. Innan var jag sån, jätterädd för fart och fläkt och ville aldrig ha långa tyglar för att riskera att tappa kontrollen på hästen. Det var innnan. Idag rider jag hej vilt oavsett häst. Totalt orädd alltså. 

I vissa stall är det ju mycket med märken osv. K bry typ. Det där lät drygt. Men sanningen är den att jag (nästan) aldrig köper märkeskläder. Tycker det är jättekonstigt att man köper en tröja bara för att det står t.ex KINGSLAND över hela alltet, även fast den är superful så köper man den. Men visst, det kan vara kul att skämma bort sig i bland, men inte överdrivet. 

Vissa personer i olika stall är att dem klarar allt själva och behöver ingen hjälp alls. Eller de säger de bara för att verka coola och passa in. Skulle jag aldrig klara av. Ber om hjälp hela tiden om allt möjligt i stallet. Ifrågasätter och undrar. Det är så jag lär mig saker och ting. Utan att vara snobbig & dryg. 

Och det här med att hjälpa andra. När det kommer en liten nybörjare, hjälp dem då istället för att vända ryggen till och skratta. Sitt inte på läktaren och kommentera deras sitsar, säg istället till dem efteråt vad de behöver tänka på så lovar jag att de kommer bli jätteglada. Jag vet hur det känns. Var själv en eländig nybörjare i mina första år som helst inte ens ville trava. Och när en äldre tjej i stallet sa åt mig vad jag behövde tänka på blev jag mycket modigare, kännde mig stoltare & äldre på något sätt.
Visst, jag är vild och galen, men jag här jäkligt kul!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0